vecka 42

Tyvärr så kan jag inte göra det här inlägget. För det står ingenting om Raffaella Fletcher eller Peter Mayle. Vi kan prata mer om det i morgon Maria så kan jag förklara.

DÖDLIGT GODIS

Jag läser boken "DÖDLIGT GODIS". Boken är skriver av Raffrella Fletcher & Peter Mayle. Boken är ganska spännande tycker jag. Den handlar om en tjej som blir nyfiken på knark redan vid 11-års åldern. Hon blir en missbrukare från att hon är 12 år tills hon är 24 år. Hon slutar med knark när hon är 24 år.

Författaren/författarna har själv knarkat och lagt av. Det är en sann knarkarhistoria. Jag tror att dom vill att man ska förstå hur farligt de är med knark och särskilt vid en sån tidig ålder. Jag tror att dom som läser den här boken kommer förstå att de verkligen är jätte farligt att knarka. Och det tror jag att författarna vill få ut av den här boken. Och jag tycker i allafall att dom lyckas med det på mig. Jag hoppas att dom lyckas med alla andra som läser den här boken också. Men på vissa kanske det bara förstärker känslan av att prova knark, för att veta vad hon gillade med knarket. Men jag hoppas verkligen inte att de är så för någon. Själv har jag aldrig ens tänkt tanken att börja använda knark, och när jag har börjat läsa den här boken så har de fått mig att verkligen inte vilja knarka.

Det fjärde och sista inlägget om denna bok.

Nu har jag läst ut min bok.

Jag tyckte att boken som jag lästa var ganska svår läst. Och det var ganska jobbigt att läsa den kursiva texten. Men det gick ganska bra ändå.

Det jag tror att författaren (Johanna Nilsson) vill få ut av sin bok är att man ska förstå hur dom som blir mobbade ungefär känner sig, och hur dåligt dom mår. Och hur mycket dom kan skada sig själva både fysiskt och psykist på grund av mobbning.

När jag läste boken så blev jag lite berörd eller vad man ska säga.. Jag har aldrig tänkt på mobbning på de sättet som jag har börjat göra nu när jag läste boken och efter jag läst den. Och jag förstår inte riktigt att jag aldrig har hjälp dom som har blivit utsatta. Om jag har sett någon som blivit mobbad så visst har jag väl sagt till dom som mobbar den personen typ "sluta!" eller något sånt. Men dom har ju aldrig slutat och jag har ju aldrig sagt till några lärare eller så. Men det ska jag börja med, för man tänker ju inte att dom mår så jätte dåligt som Hanna mådde. Och det tyckte jag var bra me boken att man fick sig en liten tankeställare. Jag tycker att alla borde tycka som jag om mobbning nu.

Det jag kommer minnas med boken är att jag måste säga till dom som mobbar någon person. Jag tror att jag också kommer minnas att boken var lite svårläst och så, men bra. Sen tror ajg int e att det är så mycket mer jag kommer minnas av boken.